Idag är en väldigt speciell dag, en av de bästa dagarna som finns & utan tvekan en av de viktigaste dagarna på hela året! Idag fyller världens finaste människa år och däför tycker jag att ni alla ska gratta en fantastiskt rolig, ambitiös, driven, omtänksam, smart, tuff och helt underbar tjej( eller ska man säga ung kvinna nu kanske?) som fyller 19 år just idag. Idag är det, för er som inte kopplat än, Louise Strandros födelsedag! Ett helt ofattbart MEGAStort grattis!

Du är helt ofattbart fin och jag älskar dig med varje liten fungerande cell i min kropp! Du är värd alla fina ting som någon kan ge & idag ska vi fira dig och bara dig!
you and me

Amanda är utomlands i varma sköna & härliga thailand! Medan vi andra sitter hemma här och fryser tårna av oss, smuttar på värmande kaffe samt klär oss i fula "bigmama" koftor för att behålla värme, så ligger amanda på stranden, solar, blir brun samt har sommarkläder på sig! Klart att man är avis(som fan) men man kan inte låta bli att sakna denna sockersöta gräddnos, då hon hela tiden uppdaterar en och skriver gulliga meddelanden på facebook. Så det är bara att pilla sig i naveln och vänta på att en brunbränd smäxig sak ska landa i kalla Sverige & då jävlar ska det värmas med vin och skitsnack, can't wait!

Amanda kan ni följa på hennes mysiga blogg
Lovelylife.webblogg.se
Puss

An old true friend of ours was talkin' on the phone
She said you found someone
And I thought of all the bad luck,
And all the struggles we went through
How I lost me and you lost you
What are these voices outside love's open door
Make us throw off our contentment
And beg for something more?

Jag har verkligen världens finaste vänner. & att dem är helt gorgeous är bara ett plus!

Så var det Julaftonsmorgon ännu en gång, rättare sagt natten till Julafton, men jag tjuvstartar lite.
I år har jag bakat så hela hemmet doftar av knäck, saffransbiscotti och vit choklad.. Detta innebär att julen har slagit sig till ro i mitt lilla hus och att julafton snart tar sin början. På spellistan ljuder Judy Garland stämma till låten Have yourself a merry little Christmas och jag får rysningar i hela kroppen.

Även om livet inte är perfekt och trots att jag har dagar då jag bara vill lägga mig i snön och försvinna så är julen något som värmer mig, som får mitt lilla hjärta att kännas lika stort och varmt som julstärnorna som lyser upp alla fönster. Och trots att jag inte kan rå för att pika, skratta samt håna våra grannar som pryder sitt hus med julbelysning och pynt som skulle kunna orsaka en trafikolycka när som helst, så är det jul för mig..Det hör till och jag älskar det mer än jag förstår.

 God jul på er alla och ha en underbar julafton med härligt sällskap, kalle anka, fina paket, på tok för mycket mat och en oförglömlig julstämning. Det tänker iallafall jag ha

Bilder från julen 2009 då jag var i edsbyn och firade jul med kusin & Co. Då hade man långt hår och snön täckte hela staden. I år kommer kusinvitamin återigen och firar jul med oss.. dock med en frida med en aning kortare hår, samt utan snötäckta gator

Here's the day you hoped would never come, don't feed me violins, just run with me through rows of speeding cars.The coffee's never strong enough and I think it's more than just bad luck. Sleeping pills know sleeping dogs lie, never far enough away.

Det är december. Den tolfte månaden. Den 13 december. Det är din födelsedag.
 Idag skulle du ha fyllt 18 år, istället fick du bara knappt 13. 
Vi skulle ljuga om vi sa att det inte fortfarande gjorde ont. För det gör det. För nu har ännu ett år snart ebbat ut i det förflutna. Det är snart 6 år sedan du rycktes bort från våra liv och lämnade oss fyllda med sårbarhet, rädsla, ensamhet och gjorde oss gråtmilda till ljudet av kyrklockornas ekande. Men minnet av den godhet som världen fylldas av, finns fortfarande kvar som ett värmande decemberljus mitt i den kalla kylan.
Du är vår värme i denna annars  så frostiga värld.
 Du är vårt ljus, och det kommer du alltid att vara.

Vila i frid Denise

Smärtan kommer alltid tillbaka varje natt som en nattfjäril med
 graverade dikter på vingarna Ihålig men ändå fylld av intryck,
djup och associationsrikedom. Jag plockar ned den från
 luften och planterar den i mina texter.
 Låter den mödosamt dö i stavelsernas avgrund...

Jag trodde jag mådde bättre, trodde jag var starkare och modigare, att jag släppt den största delen av smärtan som låg i grund till allt detta. Jag trodde jag var bättre,men jag hade fel. För nu rasar allt, jag rasar och faller ihop i en hög av förtvivelse och ynklighet. Jag är definitionen av svag och ynklig, jag har gått in i väggen och fastnat som en svart fläck mitt på den fint målade ytan.

Ibland känner jag skuld, skuld över att jag mår dåligt. Men framförallt skuld över att jag lät allt bara flyga förbi, skuld över att jag inte ens försökte, inte ens gjorde ett försök till att ställa dem inför rätta, få dem att betala och må lika dåligt som jag. Frågan är bara vilka de är? frågan är bara hur de möjligen skulle kunna känna all denna smärta? frågan är varför jag känner denna skuld? frågan är..

Jag kan räkna upp flera anledningar till varför jag aldrig anmälde, varför jag aldrig gick vidare och lät de förstöras av sin egen förödelse. Men de främsta var att jag bara ville lägga det bakom mig och att jag inte ville riskera att ses som ett misslyckande, en person som är så naiv att hon tror att människor har andras människor bästa i åtanke. Jag var rädd för att ses som naiv, jag var naiv..

Den största anledningen var att ingen sa " du måste göra något, du kan inte låta dem komma unda. Vi måste åtminstonde försöka och jag står vid din sida under hela processen". Och jag klarade det inte själv, jag hade helt enkelt inte ork i hjärtat för det.

Jag hade mina anledningar. Det hade jag. Men är det anldeningar nog? Finns det ens några anledningar starka och stora nog för att ursäkta att jag inte gjorde allt för att se till att de här männen fick sina straff? Att de inte kunde göra samma sak mot någon annan?

Så jag tänker: varför ska skulden i sammanhanget vara min? Jag var offret, jag var den som skadades, jag var den som tvingades att bearbeta, jag var den som fick ärren.  Det är inte jag som är boven här. Men ändå skäms jag, jag skäms för vad de gjorde mot mig.


Och därför orkar jag inget längre, därför gick jag sönder till slut. Därför kan jag inte förneka längre, därför kan jag ej låtsas att välmåndet speglas i mina ögon och att det är äkta leendena som målar mina läppar röda. Nej därför försöker jag finna ett ankarfäste i detta hav av konfys och ovisshet.
Försöker att finna frid i all denna smärta. Försöker att reda ut mig själv och tvinna ut alla korn av sorg ifrån mina panikfulla nätter. Jag försöker verkligen, jag önskar att ni kunde förstå det. Den största smärta man kan uppleva är att ha insikt i mycket men makt över ingenting.

Det är de som bär skulden, de är de som tog makten, det är de som är boven.

I wonder how am I still here and wwhat I am. Because I'll do what I want but I can't hide anymore.
So now I won't go and I won't sleep. I won't leave because I don't know where I can hide, I can't hide.
And the fact is that you tear me up inside. Make my heart believe every single one of your lies.
Now my world's a deeper blue. I'm sadder, but I'm wiser too. And you made me feel worthless and I swore I'd never trust again.I swore my heart would never mend, Said it wasn't worth the pain